Angelica Alm
[/vc_column_text][vc_empty_space height=”20px”][vc_column_text]Jag har alltid känt att musiken flödar genom mina ådror.
Jag upplever det som att musiken varit mer som ett kall, ett sätt att andas och att förstå mig på livet. Redan som sexåring rusade jag hem från förskolan för att få spela i timmar på mitt piano. Mitt fantastiska piano som min älskade mamma köpte alldeles nytt till mig trots att hon var ensamstående trebarnsmamma.
Morfar var min stora idol både som musiker och människa. Han turnerade med sin familjeorkester, Curt Alms orkester till olika folkparker i Sverige. Jag minns hur min mormor brukade säga: ”Spela för mig Curt”, så varje dag spelade han ”Så skimrande var aldrig havet” för henne. Det var så romantiskt och hon blev alltid lika rörd. Denna självklara glädje till musiken har följt min uppväxt och fört mig framåt i livet.[/vc_column_text][vc_empty_space height=”15px”][vc_column_text]Mina första låtar skrev jag som 11 åring och medan alla andra i min ålder var ute och spelade fotboll, hoppade hopprep, eller dejtade varandra var jag helt inne i min musikaliska värld. Jag hade många vänner, men de jag alltid hängde med varje dag var trots allt Rachmaninov, Debussy och The Beatles. Min bror som på den tiden var tonåring och lyssnade på 2Pac var lagom glad över mitt konstanta hamrande. Karma heter det väl? Efter att ha övat på ”Prelude i Ciss-moll” flera dagar i sträck knäckte jag en tangent och för en liten stund blev det lugnt i huset. Jag visste vart jag var på väg och ett stopp på resan blev Musikhögskolan i Malmö och även Musikuniversitet i Wien. Det komiska i historien är, att jag åkte dit för att få mer inspiration att skriva egen musik och utveckla min pianoteknik eftersom jag visste att Wien har en stark musiktradition som sträcker sig långt bak i tiden. Men ibland blir inte allt som man tänkt sig… Det visade sig att jag blev tilldelad ett brunmålat rum, med en svettig, vitlöksstinkande flygel och en ensam hängande glödlampa i taket. Här skulle jag sitta flera timmar om dagen, det var som upplagt för att ta död på all kreativitet! Jag blev i alla fall avsevärt bättre på min pianoteknik.[/vc_column_text][vc_empty_space height=”15px”][vc_column_text]Mellan år 2011-2014 var jag pianist och lagledare i musikprogrammet ’Så ska det låta’, en fantastiskt rolig upplevelse med galna upptåg och härliga möten. Här fick jag möjlighet att ta fram den värdefulla låtskatt som jag byggt på mig under hela min uppväxt. Många ser det som självklart att jag spelar piano men blir glatt överraskade när de förstår att jag även är en sångerska med grym känsla. Jag tilltalas starkt av att kunna vara fri i musiken och i mitt uttryck.
Att ha mod att våga lyssna på min magkänsla och våga ta fram lekfullheten. Jag värdesätter äkthet, och sunda och bra samarbeten som ger det där lilla extra.
Idag spelar jag kontinuerligt på Sveriges olika scener, och jag trivs jättebra i min egen studio nere vid havet som boostar mig med energi och inspiration. Här är det lätt att finna harmoni, producera mina låtar och co-writa tillsammans med andra.[/vc_column_text][vc_column_text]Gå gärna in på mina olika eventsidor och läs mer om olika koncept och lyssna på mina låtar.
/Angelica Alm[/vc_column_text][vc_empty_space height=”100px”][/vc_column][vc_column width=”1/4″][/vc_column][/vc_row]